Anna Widén

Mitt arbete tar som regel utgångspunkt i en plats eller i ett material. De verk jag gör

ute i olika landskap, är platsspecifika i den betydelsen att de hör till i det rummet där de uppstått, ofta mer som en visuell konsekvens än i teoretisk betydelse.

Det platsspecifika arbetet attraherar mig i egenskap av sin direkthet. Platsen sätter gränser och ger samtidigt oanade möjligheter. Jag har arbetat i skog och fjäll, vid kusten och i parker, men också i urbana områden samt visat verk från dessa processer i gallerirummet. Min metod kan beskrivas som hantverksmässig, där den omedelbara kontakten med rum och material är det som driver fram uttrycket.

Munch skildrade täta rum, stinna av starka känslor, och vida kraftfulla landskap. Jag uppfattar hans fokus som riktat antingen mot människans kaotiska inre eller utåt mot naturens storhet. Mellan det inre och det yttre finns en vibrerande gräns, varifrån han uttryckte sin blick på världen.

Kiøsterudgårdens trädgård verkar leva sitt eget liv omringad av nostalgiska huskroppar. Vid det första mötet med platsen kände jag mig betraktad. En mängd smårutiga fönster liksom böjde sig ned för att studera mina rörelser bland äppelträden. Jag tänkte att i Åsgårdsstrand kan man inte förbli osedd. Det är inte en plats för hemligheter.

Kanske just därför önskar jag flytta in i den vildvuxna trädgården med en idé om ett  suggererande rum där element från småstadens idyll får blanda sig med mörkare krafter.